um domingo perfeito

sem vento sol grama verdinha bilho no mar camiseta e short almoco na varanda sorvete de sobremesa

"You have to trust the things you can´t name. You feel through your body, you take in the world through your skin" - Ann Hamilton (artist)

www.wanas.se

Det är brasiliansk saga fram sekel XVIII

Saci-Pererê Saci- pererê är en pojke ungefär 7 år eller 8 år, svart, med bara ett ben, alltid naken, men med röd mössa. Han röker pipa och tycker inte om nummer sju. Vi kan säja att han är en liten ”djävul”, han gör många små saker som inte är bra (okynne; rackartyg) i hemmen. Till exempel: han bränna mat, han får saker att försvinna, han bryter nålar, han gör mjölken sur, etc. Men han har en bra sak: Han är skogens beskyddare, och han bor också där. Det finns många olika sagor och berättelsre med Saci. Jag vill referera en berättelse med en personlighet som heter Ankel Barnabé, från Monteiro Lobato ,en brasiliansk författare. Ankel Barnabé Ankel Barnabé var en gammal men som bodde ensam, nära skogen. En dag, vid klockan 4.00, kände Ankel Barnabé att han skulle äta rostad majs som han hade plockat i sin köksträdgård. Han satte på en kastrull med majs och smör och satte sig på soffan och väntade. Men han hörde ett buller. – Vet du vad? – Det var Saci-Pererê! Ankel Barnabé låtsades att han sov och Saci trodde på det. Saci såg majs i kastrullen och gjorde sina trick så att majsen inte blev bra, och sprang sen till skogs. Ankel Barnabé kände sig rasande och planerade till nästa gång… En vecka efter kom Saci igen till Barnabés hem. Ankel Barnabé låtsades att han sov igen och Saci började göra okynne. Han trollade så att bönorna surnade, saker försvann, han bröt saker och efter allt okynne satte han glödande kol i sin pipa och sprang till skogs. Ankel Barnabé började skratta … Efter sjunde pipans bloss, exploderade pipan!!! Ankel Barnabé hade satt dynamit i pipan, och Saci-Pererê kom aldrig till Ankel Barnabé igen!

O Silêncio

O mundo, às vezes, fica-me tão insignificativo

Como um filme que houvesse perdido de repente o som.

Vejo homens, mulheres: peixes abrindo e fechando a boca num aquário.

Ou multidões: macacos pula-pulando nas arquibancadas dos estádios...

Mas o mais triste é essa tristeza toda colorida dos carnavais

Como a maquilagem das velhas prostitutas fazendo trottoir.

Às vezes eu penso que já fui um dia um rei, imóvel no seu palanque,

Obrigado a ficar olhando

Intermináveis desfiles, torneios, procissões, tudo isso...

Oh! Decididamente o meu reino não é deste mundo!

Nem do outro...

Mario Quintana

.

and Sweden always dark and freezing

sonhos e sinais num jogo cruzado tem povoado os meus últimos dias esfinge labirinto morte I want to undestand the significance of my dreams and sings

Férias de Julho

Suécia...Finlândia...Estônia...Finlândia...Suécia